Igår gick den av stapeln, tjejmilen 2011. Det var första gången jag var med. Cirka 30000 tjejer var med och sprang, bla Isabellah Andersson (som alltid vinner Sthlm marathon). När man kom till startfältet var det galet mycket folk och verkligen bra stämmning. Sedan var det dags att välja startgrupp och man kunde välja från 5 till 15. Grupp 1-4 var tävlingsgrupper och bara de som tävlat innan eller i andra lopp fick vara med i de grupperna). Grupp 5 var de som klarade att springa på 58-69 minuter. Grupp 14 de som ville gå och så vidare. Jag valde grupp 5 och tänkte att det måste jag väl ändå klara?

Jag har sprungit några gånger i sommras men det längsta jag har hunnit med är 6,5 km eller 7 km. Inte för att jag inte orkar längre men det har helt enkelt handlat om lite tidsbrist och att jag vill hinna hem innan Alma somnar så jag hinner träffa henne den dagen. Sist jag sprang en mil var 2008, innan jag blev gravid. När Alma var född sprang jag massor, men med barnvagnen och mycket i backar, så då blev det också max 6,5 km.

Ett annat stort misstag var ju att inte ha sprungit banan en gång innan. Jag hade inte en aning om hur den såg ut eller vart man kunde satsa eller ta det lugnt. Dumt.

Jag står i alla fall i startgrupp fem och börjar kännna att den där käcka allsångsstämmningen inte alls är för mig. Herregud vad käckt och ärtigt och alla klappar händerna till gyllene tider. Not my cup of tea... Men alla andra verkar iaf bli taggade av det så kul för dem.

Kissnödig som få, startar jag min klocka när de ropar ut att det är 10 sekunder kvar till start och sedan börjar vi springa! Trångt, mycket folk men det känns bra ända tills kanske 100 meter då något helt plötsligt knakar till i mitt ena knä. Jag får springa på 1 ben typ fram till 1,5 km där det helt plötsligt släpper, tack och lov. Efter det springer jag på, försöker ta igen lite tid som jag tappat i starten. Det dumma är ju att så fort man tar något vid en vätskekontroll så fick jag håll och blev bara mer och mer kissnödig haha, störigt!!!

Måste ha sprungit i min egen värld för jag såg ingen efter vägen (fast några hade sett mig och ropat) och jag måste ha missat en km skylt för efter 7 km såg jag ingen förrän vid 9:an och då var det ju bara att sprinta sista. Hur kul som helst! Två steg över mållinjen trycker jag av klockan och den stannar på 51 min 22 sekunder.

När jag sökte efter mitt registrerade resultat så hade de inte registrerat den, de hade missat eller så hade någon varit för nära och skymt tydligen. SÅ jag fick fyllla i ett formulär och beskriva vad jag hade på mig så skulle de försöka hitta mig på videon. Jag hade ju helsvarta kläder så jag vet inte om de sett fel person eller om min klocka för första gången gått för fort (?) för deras tid på mig blev 52.38. Rätt stor skillnad och inte en siffra rätt liksom..

Det spelar egentligen ingen roll, vi var med för att ha roligt och det var det! Det blir absolut fler gånger och då ska jag träna inför det och springa banan en gång innan :) Själva banan var jättefin och mysig att springa på vilket jag tycker är en stor födel jämfört med en tråkig bana. Efter mållinjen vänatde vatten, en banan och ostkaka (!!!!) Vem F*N är sugen på ostkaka med sylt efter en löptur?? Höll på att kräkas när jag såg dem och kände lukten haha.

Om ni funderar på det eller är sugna på attt delta så gör det!!! En dam som var med var 72 år, så skyll inte på åldern :)