Efter en fullspäckad dag på jobbet så kom jag hem och fick börja hjälpa till med flytten. Roligt.
Nu är det bara de stora grejerna kvar att flytta. Hela dagen har det körts lass och lassats av. Känns konstigt, men roligt! Så nu återstår de stora tunga sakerna som åker i morgon. Sista natten i den här underbara lägenheten. Saknar den och läget lite redan. Men den nya ligger också på ett underbart ställse som är superbra för gumman, lugnt och skönt och hon får dessutom äntligen ett eget rum.

Det fick bli pizza till middag, cola och en liten packpaus med SYTYCD :)

Denna vecka har varit stressig men ändå mysig. Min man har jobbat i en annan stad sedan i söndags vilket innebär att jag har varit ensam hemma med allt. Upp klockan 05:00 för att hinna göra mig klar, göra gumman klar, packa väskor, prommenera 20, 25 minuter till dagis, promenera till T-banan 10 min för att ta sig till jobbet. Jobba. Ta sig till dagis, hämta gumman, promenera 25 min, eventuellt handla på vägen, hemma runt 18:00, laga mat, mysa, göra gumman klar för sängen, lägga henne, diska, plocka undan och sist men inte minst - flyttpacka innan jag stupar i säng för att somna innan huvudet nuddar kudden. Ja, varje dag ser ut så ungefär nu när jag är ensam...

...men trots stress och tidiga mornar och komma till jobbet helt svettig och med andan i halsen så är det ändå sååå mysigt att få lämna och hämta Alma. Vi stannar flera gånger på vägen för att pussas och titta på saker, kramas och busa lite :)

I morgon kommer vår flytthjälp och på fredag går första flyttlasset. Spännande, jobbigt och lite vemodigt men ändå superskönt!

Den som kan ge det rätta svaret på det i en mening utan att någon annan tycker något annat får en guldstjärna :)

Train the way you move tycker jag själv är en ganska passande mening.


I träningsvärlden är det vanligaste att dela upp kroppen o olika träningsbara delar och aspekter som exempelvis ben, armar, rygg, bröst, mage och kondition, explosivitet, koordination, rörlighet, balans med mera. Varför gör man oftast detta? För de flesta beror det nog på att "det är så man tränar på gym" och på grund av att träningen blir lättare. Det kräver självklart en större ansträningning för att orka träna alla delar och aspekter på samma gång, som en enhet, både mentalt och fysiskt. Balans, explosivitet, koordination, rörlighet med mera går kanon att träna tillsammans. Självklart är det bra mycket jobbigare men det ger också väldigt mycket mer komplexa resultat!


Det beror ju också på vad man är ute efter med träningen. Är man främst ute efter resultatet att få stora muskler och för utseendets skull och inte för funktionen så fungerar just uppdelningen bäst helt klart.


Vill man inte bara ha utseendet utan även en optimal funktion så inser många just nu det paradoxala med att dela upp kroppen i olika delar. Detta eftersom verkligheten ofta kräver att vi använder alla delar och många aspekter i kroppen samtidigt. Hur ofta får du möjligheten att använa de olika delarna var för sig i verkliga situationer? Kroppen är en enhet och används som en enhet i vardagen kanske till och med ännnu mer i vissa idrotter.


Oavsett vad man tycker att funktionell träning är så  så kan man se det som  att kroppen, med en bra hjärna i centrum, är en enhet där musklerna bör tränas i rörelsemönster för att klara olika situationer i verkligheten, på fritiden eller inom idrotten.


Bra funktionell träning är tex Cross fit, Kettlebell, styrketräning utan maskiner med tex kroppen som vikt, rep, bollar, stänger och mycket mera! Det är fantastiskt skoj, fantastiskt jobbigt men effektivt, går att träna i gymmet, i grupp, hemma eller utomhus. Inget behöver göras i takt, antal reps är individuellt och alla vikter tillåtna - huvudsaken det är RÄTT vikt för dig. Alla kan med andra ord testa.

Nu är jag med i en tävling hos Kaffehörnan. Det är mycket fina priser att vinna som jag så klart är sugen på. Gå in och läs hans blogg, ta en kaffe och en fika och tävla du med! Du hittar den HÄR!

Ibland har man tur! Titta vilken goodiebag min mamma kom hit med innan tjejmilen. En underbar väska från PIP med presenter till oss tre, både från henne och från min mormor och morfar. Lyxigt :)

Väska från PIP, Åre Choklad, hemmagjord svartvinbärssylt, leklera och en gullig docka till gumman. Den fick jag dock inte ta och lägga till på första bilden eftersom hon låg nedbäddad bredvid Pippi på vardagsrummsbordet och sov och Alma redan hade pusssat henne gonatt. Det är lite roligt att hon verkligen bryr sig om Pippi och vissa dockor för annars är det mest bollar, bilar, lyftkranar och traktorer som gäller :)

 

Tack så mycket!

(chokladen är redan slut, sylten var kanongod och ja, lekleran och dockan har redan fått en del karaktär...)

Efter vi sprungit tjejmilen igår så bjöd Sussi oss alla som sprang och några fler på en väldigt trevlig middag. Jag tog på mig klackar och det är inget skämt, jag höll på att dö av smärtan i knäna. Vad är det här, jag är 28, inte 98???  Nu vet jag ju iofs att det inte beroro på just knäna utan på ett muskelfäste i höften...men ändå. Jag försöker verkligen att få till det men det går alldeles för långsamt för mitt tålamod.

Midddagen var helt underbart god och Sussi har lovat att skicka recepten på allt smarrigt :) Så roligt att träffa alla och dricka både bubbel och vin. Två av tjejerna är dessutom höggravida så det blev en hel del klämmande och pillande på stora magar. Tack för en supertrevlig dag och kväll!!!

Den här goodiebagen fick jag med mig från tjejmilen när jag hämtade ut min nummerlapp. Vissa rätt bra grejer faktiskt...små tuber med bodylotion, duscholja mm är ju super när man ska på minisemester över en weekend och inte vill släpa alla stora flaskor, eller vara omiljövänlig och köpa nya på plats för att sedan slänga mer än hälften när man åker hem.
Den innehöll även en tidning, läppbalsam av känt märke, vitaminer, kylsalva, low calorie protein drink, sesamkaka mm mm mm.

Igår gick den av stapeln, tjejmilen 2011. Det var första gången jag var med. Cirka 30000 tjejer var med och sprang, bla Isabellah Andersson (som alltid vinner Sthlm marathon). När man kom till startfältet var det galet mycket folk och verkligen bra stämmning. Sedan var det dags att välja startgrupp och man kunde välja från 5 till 15. Grupp 1-4 var tävlingsgrupper och bara de som tävlat innan eller i andra lopp fick vara med i de grupperna). Grupp 5 var de som klarade att springa på 58-69 minuter. Grupp 14 de som ville gå och så vidare. Jag valde grupp 5 och tänkte att det måste jag väl ändå klara?

Jag har sprungit några gånger i sommras men det längsta jag har hunnit med är 6,5 km eller 7 km. Inte för att jag inte orkar längre men det har helt enkelt handlat om lite tidsbrist och att jag vill hinna hem innan Alma somnar så jag hinner träffa henne den dagen. Sist jag sprang en mil var 2008, innan jag blev gravid. När Alma var född sprang jag massor, men med barnvagnen och mycket i backar, så då blev det också max 6,5 km.

Ett annat stort misstag var ju att inte ha sprungit banan en gång innan. Jag hade inte en aning om hur den såg ut eller vart man kunde satsa eller ta det lugnt. Dumt.

Jag står i alla fall i startgrupp fem och börjar kännna att den där käcka allsångsstämmningen inte alls är för mig. Herregud vad käckt och ärtigt och alla klappar händerna till gyllene tider. Not my cup of tea... Men alla andra verkar iaf bli taggade av det så kul för dem.

Kissnödig som få, startar jag min klocka när de ropar ut att det är 10 sekunder kvar till start och sedan börjar vi springa! Trångt, mycket folk men det känns bra ända tills kanske 100 meter då något helt plötsligt knakar till i mitt ena knä. Jag får springa på 1 ben typ fram till 1,5 km där det helt plötsligt släpper, tack och lov. Efter det springer jag på, försöker ta igen lite tid som jag tappat i starten. Det dumma är ju att så fort man tar något vid en vätskekontroll så fick jag håll och blev bara mer och mer kissnödig haha, störigt!!!

Måste ha sprungit i min egen värld för jag såg ingen efter vägen (fast några hade sett mig och ropat) och jag måste ha missat en km skylt för efter 7 km såg jag ingen förrän vid 9:an och då var det ju bara att sprinta sista. Hur kul som helst! Två steg över mållinjen trycker jag av klockan och den stannar på 51 min 22 sekunder.

När jag sökte efter mitt registrerade resultat så hade de inte registrerat den, de hade missat eller så hade någon varit för nära och skymt tydligen. SÅ jag fick fyllla i ett formulär och beskriva vad jag hade på mig så skulle de försöka hitta mig på videon. Jag hade ju helsvarta kläder så jag vet inte om de sett fel person eller om min klocka för första gången gått för fort (?) för deras tid på mig blev 52.38. Rätt stor skillnad och inte en siffra rätt liksom..

Det spelar egentligen ingen roll, vi var med för att ha roligt och det var det! Det blir absolut fler gånger och då ska jag träna inför det och springa banan en gång innan :) Själva banan var jättefin och mysig att springa på vilket jag tycker är en stor födel jämfört med en tråkig bana. Efter mållinjen vänatde vatten, en banan och ostkaka (!!!!) Vem F*N är sugen på ostkaka med sylt efter en löptur?? Höll på att kräkas när jag såg dem och kände lukten haha.

Om ni funderar på det eller är sugna på attt delta så gör det!!! En dam som var med var 72 år, så skyll inte på åldern :)

Nu är det snart dax! Nya löparkepsen är på, pulsklockan på plats, dubbel portion gröt i magen 5 timmar innan loppet och nu saknas bara påfyllningen ca 1½ timme innan start.

Är så sanslöst trött nu så det är inte klokt. Efter jobbet gick jag och hämtade ut min nummerlapp till tjejmilen. Man fick ju även en liten goodiebag med smått och gott. Sånt är alltid uppskattat.

Försöker ladda min mans Ipod med min musik eftersom min dotter har slagit sönder min. Lite krångligt eftersom vi har varsitt Itunes på varsin dator och den vill synkronisera mm, men nu så..en liten lista fick jag till iaf :)